Jean-Claude- Burundi

Jag har fått möjligheten att arbeta med danskar genom flera projekter som finansierades av det danska folket och implementeras av ADRA DK. Jag hade blivit förförd av deras öppenhet. Jag kan inte förneka att jag har hört några rykten om att vissa svenska människor kunde ha en negativ uppfattning om afrikaner. Jag ville bevisa att afrikaner likaledes har bra värden. Jag tror att jag hade möjlighet att visa det. Jag hade också hört att svenskar är blyga eller mycket reserverade. I Afrika tror vissa människor att västerlänningar inte är särskilt sällskapliga. Vilket inte är sant. 

Först och främst var jag imponerad av den goda behandling som jag och min familj fick från flygplatsen till invandringstjänsterna. Jag blev överraskad av vänligheten hos alla migrationverket personal för asylsökande. Det rörde mig så mycket. Jag kunde inte föreställa mig att vi var enkla asylsökande. Jag upptäckte själv att de mänskliga rättigheterna och den universella moralen som jag själv bifogar verkligen finns. För svenskar som bor fridfullt i det här underbara landet är det svårt att förstå att det är exceptionellt. I mitt land, säger man att de som bär pärlan inte får visa det. För asylsökande har många endast hört talas om mänskliga rättigheter.

När vi kom från Stockholm till Boden, bodde vi i Gunnarsbyn. Det fanns en Camp för asylsökande. Livet var jättkul där. Jag kommer aldrig att glömma hur våra grannar i Gunnarsbyn var mycket snälla och vänliga för asylsökande. Alla som bodde i Gunnarsbyn Camp känner Birgit Elisabet Larson Gunnilla och hennes vänner som frivilligt brydde sig mycket om asylsökande. De var alltid där för alla som behövde hjälp. Vi träffades ofta i folkhuset för intressanta aktiviteter som minskade vår stress. Vi studerade också svenska spåket. 

Sen, bodde vi i Sävast. Det var annorlunda än Gunnarsbyn. Eftersom vi bodde utanför lägren, kände vi oss isolerade. Lyckligtvis överallt i Sverige finns alltid bra människor på vägen/överallt. Det är en tradition att hjälpa människor som behöver ens hjälp. I Sävast gav någon oss gratis matlagningsverktyg som vi behövde. En dag, medan promenade vi på vägen i Sävastön, träffade vi av en slump med en svensk man som heter Robert Burman, som därefter blev familjemedlem.

Boden är en exceptionell stad. Folket är snälla, artiga och framför allt godmodiga. Jag var särskilt imponerad av behandlingen som var reserverad för min fru när hon var gravid med en riskabel graviditet. Sjukvården har faktiskt gjort allt för att rädda barnet. Ibland, var Min fru tvungen att evakueras även från Synderbyns sjukhus genom ambulance-helikopter till UMEÅ sjukhus för lämplig vård. Migrationsverket har dessutom beslutat att ge mig särskild rad att bosätta mig i ett hotell i UMEÅ nära min fru som behövde stanna i sängen och få övervakning på UMEÅ-sjukhuset. Vi såg fram emot Joann Asael ISHIMWE som föddes den 25 maj 2018 i Synderbyn. Hans mammas långa sjukhusvistelse var hård och stressig period. Men det här svåra ögonblicket visade mig en stor nation. Jag såg särskilt att humanistiska värderingar är inte en fiktion i Sverige.